Såg reprisen av herrarnas längdskidor imorse. Himmel och pannkaka vad jag grät när pojkarna gled i mål och plockade hem både guld och brons. Sambon fnissade lite åt mig och kläckte ur sig hemskheter som "Du är mer svensk än du begriper själv" och "Du är söt du"... lagom till jag hade samlat mig och torkat tårarna så kom det nån helvetisk intervju med Elofsson eller någon annan som brast ut i gråt och ja - då var det som att vrida på en kran igen. Samtidigt försökte jag lägga upp för Tildes kofta och tappade räkningen gång på gång på gång. på gång. Fick byta kanal för att få till 170 maskor.
Stickade hela resåren, fick för mig att jag gjort fel, repade upp allt - bara för att upptäcka att HEJ jag hade gjort rätt >.< DOH! Gissa om de där 4 cm resår känns oäääääändliga nu. Ah well.
Jobba jobba joooobbaaaa!
(skidskytte masstart damer strax!!)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hur kan man INTE gråta när man får vara delaktig i en sån upplevelse?!!! Jag hade tur att slippa kommentarer...jag satt själv framför tv:n :-)))
Och Elofsson...en riktig man...som t o m kan gråta i tv! ;-))
men himmel vad härligt att höra från en som förstår! Förra vinterOS lipade jag mig blå över våra curlingdamers medalj. *torkar tårarna*
Jag tror att det är dags för mig att bli svensk medborgare nu
Skicka en kommentar