Måste berätta en stickrelaterad historia om min syster...
En kall vinterdag stod hon på tågstationen i Borås, på väg hem till Vänersborg. På perrongen står en "cool kepskille" i tonåren, med kepsen på sne' och byxorna på trekvart (min egen tolkning av hennes återberättande haha) och FRYSER! Han har inga vantar/handskar men försöker hålla värmen genom att blåsa varmluft i nävarna.
Min godhjärtade syster går då fram till honom, tar av sig sina hemstickade vantar i Rowans Big Wool och ger killen så han slipper frysa. Han vill inte ta emot dom och hackar fram att han inte fryser. Syrran insisterar och säger att hon stickar dom själv och kan åka raka vägen hem och sticka sig ett par nya. Coola kepskillen svarar då "-Respekt!" , tar på sig vantarna och tackar.
Måste jag säga att jag älskar min syster?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det var fint gjort! Söta systern är en bra flicka!
Underbar berättelse!! Din syster var verkligen en räddare i nöden! Och killen, han kommer nog aldrig att glömma henne :)
Skicka en kommentar